You are the one!

- För att jag bara vill älska alla idag. Jag vet inte varför egentligen för att allt har gått mot mig som vanligt. Skillnaden idag är att jag väljer att le åt allting. Jag bryr mig inte att jag har blivit klickad två gånger idag, jag bryr mig inte om att jag blivit kritiserad för min vikt och för att jag äter godis och det rör mig inte i ryggen att jag bara sovit fyra timmar och är trött som ett höghus. Jag har iallafall varit glad idag, jag har sagt till alla sötnosar hur glad jag är att de finns och jag, för en gångs skull, uppskattar allt jag har istället för att sakna det jag haft.

Kan det bero på att jag inte har fått nåt på länge? haha, troligtvis. Emmie och jag har precis haft en ingående diskussion om sex, där vi kom fram till att Emmie inte tycker det är helt fel och när frågan när hade du sex sist kom upp vann Emmie då gårdagen blev vilding för henne.

Nu sitter vi och gurglar och sjunger med till Avril Lavigne - complicated och får genast upp en massa minnen och vi sitter och ler lite smått för oss själva.

PÅ SÖNDAG SKA JAG BLI RIK, PÅ MÅNDAG ÄR JAG PANK!

(lev för dagen, simpel vardagsunderhållning är det som gör livet lite extra kryddat)

Och för fan folk, mcdonalds behöver enkronor. Så sponsra skiten och gör som jag och Joanna, betala era menyer med en näve växel!

Jag vet inte riktigt hur jag själv får ihop mina tankar ibland. Är dina tankar också så ibland?
Liksom eldflugor i natten som målar vackra mönster av skrikande, oregelbundna färger?

Jag vill susa fram längs stranden tillsammans med dig hängande i mina händer. Jag vill skratta med dig och jag vill gråta. Jag vill skrika och jag vill sitta och titta. Jag är ledsen för att du räddade mig, men att jag tog livet från dig.
Många tycker att jag är bordus, orealistisk, barnslig och rentav dum i huvudet som känner så.

På fredag är det lilla torg, på lördag middag och söndag middag/fest. Imorgon är det Sjukgymnastik, 2 fikor, redovisning, plugg inför redovisningen på torsdag och ridning. På torsdag är det Redovisning, inlämning, en fika än så länge, sen är eftermiddagen fortfarande inte bestämd. Sen är det ju inte inräknat alla de måstena som står i min kalender. Jag ska till veterinären med wolfgang, till körskolan, tvätta, städa och träna innan veckan är slut. För att inte tala om studentpresenter, HOLY MACARONI. Med andra ord; äger någon en revolver och kan tänka sig att låna ut den lite snabbt tíll mig så BRING IT HERE!

Anyhow, mitt humör blev busigt så jag tog mig till Dudette där vi jävlades med personalen på McD för att sedan oja oss lite över våra täppta näsor och frukta inför kommande förkylning som ingen av oss har tid att vårda.

En text jag hittade när jag gick igenom lite mappar. Ett par år gammal ..

Jag var bara 11 år då mat blev ett begrepp,
Inte bara en rätt, grundat på ett recept.
Det var en sak som gick att experimenteras,
det tog några år innan det gick att konstateras.
Jag var en tokig en, som aldrig åt efter fem
och som hade vågen som bästa vän.

Min saknad av något som inte gick att "förklaras"
och ett missbruk som var så stort sattes snart samman och svaret var gjort.
Det var orsaken till det hela, ett liv som jag inte kunde leva.
Det var mig själv jag inte kunde acceptera.

Från att tidigare varit sprallig och en riktig "glätta" blev jag nu tilltäppt och sluten som en snäcka.
Jag intog ett skådespel där jag var en huvudroll som snart ledde till att jag inte hade någon koll,
ingen visste vem jag var.
Ingen kunde från mig få ett svar.
Det började pratas bakom ryggen, De sa att jag blivit en skygg en.
Inget kul kunde få mig att le, för mig hängde livet på sné.

Folk började klaga,
nog började jag väl magra?

Det hela var ett rop på hjälp, men innan jag visste ordet av var glaset stjälpt,
att siffrorna på vågen blivit färre gjorde bara saken värre.

Med spyor upp i halsen , började jag tappa balansen, smärtorna var långa och dagarna så långa.

Var skulle detta sluta? När som helst kunde jag börja tjuta.
Det var inte längre en LEK!!
Nu var det talan om saknad och om svek.
Valet var att LEVA eller DÖ
men hellre skratta än falla ner som snö.

Många hjälpande händer stod i luften,
När jag började bli bättre var det som att få av sig smutsen, äntligen kunde jag skratta och le,
snart hade jag gått upp i vikt i kilona tre.

Allt skedde i min hemlighet, om min sjukdom är det få som vet. All förfriskning skedde i min ensamhet.
men nu vet jag värdet på vår mänsklighet.

Att det var en underbar tid kan jag nog tycka,
men jag fick aldrig nog och fann aldrig lycka.
Bara ständigt smalare! Kan det verkligen göra en människa gladare!?
Att accepteras av sig själv, är det värt allt detta säg??

Fuck Trelleborg, Nu sticker jag på annat håll. Det blir svedala för hela slanten idag. På med partykläderna, drinkglaset i handen, ciggen i käften och POFF Emily Petersen's GONE.
Jag kom precis på en sak; och det är att jag inte har hört av becca på evigheter. Jag funderar på att skicka iväg ett mess till henne och fråga om hon lever. Min lilla sweetiepaj, halmstads egna skönhet.

Sen för övrigt så börjar mitt liv få lite struktur nu när lite arbetsintervjuer är på ingång, bulgarien och thailand kommer närmare för varje dag och jag känner hur jag faktiskt kommer tillbaka efter mitt halvår långa livsuppehåll, haha !

TJOHAJ nu är min taxi här. SPIIIIING EMILY !

Det finns ingen annan som fått mig att bli så låg, att tappa fattningen och tappa mitt annars rappa ordförråd. Det finns inga ord, det finns inga tankar om det. Jag ringde och grät för hennes beteende. Som hon delade på mig och min mammas före detta väldigt tighta förhållande. Hur ni försvarade mig och stöttade mig i mina grova ord om henne. Det är ändrat, och det får mig ledsen. Jag kommer aldrig att kunna se henne i ögonen, jag vill inte titta på henne. I mina ögon är hon fortfarande och kommer alltid att vara den hon var och är - Ingenting. Falskhet, lögner, skitsnack och en jävla ruljans. Jag kommer aldrig att bli av med henne, jag har fått henne som ett plåster på min kropp. Det kan jag hantera, vad jag däremot har svårt för är att Trelleborg är fruktansvärt litet vilket resulterar i att folk mer eller mindre umgås med alla. Där är helt plötsligt hon inkluderad och om det så krävs så tar jag benen på ryggen och springer. Bort, bort från henne.

I would do anything to make you understand.
- kanske har jag sett, hört och varit med om lite för mycket?

Jag kan inte gråta, jag kan inte berätta. Nu finns hon bland oss och jag klarar det inte.

I en värld där barnen får sin första mobiltelefon innan de har hunnit fylla två fulla händer ser vi egentligen inte hur flickan som egentligen borde bry sig mer om sina my little ponnys står och räknar sina kilon. I en värld där våldtäkterna avlöser varandra och skottdraman förvandlas till vardagsmat inser vi plötsligt att vi håller på att sälja oss själva till en värld som inte alls vi var beredda på. För hur ska man göra sig förberedd på att det kommer en dag då man plötsligt accepterar det faktum att det är okej att bli knullad mot sin vilja, att trenden att skada sig själv är större än att återskapa sig den självrespekt man en gång föddes med?

Är så trött på att läsa om den tredje världen, dess lidande som skyffas undan då vårt samhälles egna hysteriska strävan efter perfektion. P E R F E K T I O N. Bara stavelsen klingar undertryckt förakt. Illusionsordet som alla försöker uppnå, de som uppnått det ligger antingen i en kista eller på dödsbädden, är det dom vi ska respektera? Är det det vi vill uppnå? Att sakta men jävligt säkert ta livet av oss?

Pressa lite hårdare, du hinner stanna innan du når en personlig konkurrs. Vi har lovats räddning, men när vi väl faller och fallskärmen har fastnar på mitten, märker vi, det var trots allt inte så vi ville leva våra liv.

Vi briljerar med svårstavade ord, i hopp att få ett erkännande. Ungefär som svenskarnas dåligt utmärkta ord "lagom" som inte går att definiera eller över huvudtaget sätta fingret på. Lagom ligger någonstans mellan för mycket och ett jävligt hårt fall för de flesta. Man säger att man vill vara lagom snygg, lagom smal, lagom allt för fan. Åter där knyts säcken upp och ens egna bräckliga självrespekt tittar fram, hej minns du mig
Åt helvete med världen, för vad är livsglädje när det höjs på ögonbrynen så fort man diskuterar aggresivt, så fort man visar några som helst känslor. Och bra sex ska man alltid ha, för att inte glömma att man senare i livet mer eller mindre måste föda onormalt datadesignade söta barn. Helst ska man deras egenskaper vara förutbestämda från vilken förälder de är ärvda. För vad är man utan ett barn i sitt liv?

Varför har världen ingen respekt för den ensamstående mamman, singelmannen eller killen med bara ett ben? Varför kan vi inte bara se förbi all materiell kärlek, skönhetsfel och brister. Koncentrera oss på individen bakom och stötta varandra i med och motgång? Jo. För vi någonstans på vägen glömde hur man gör och den forna generation har dött, så säg mig, vem ska nu lära oss?

Så lämna för guds skull hjärtat utanför dörren för till och med droger är åtråvärda nu. 

Några hyllor och fem rundor till tippen senare så sitter jag nyduschad och är fit for fight igen. Idag hämtade mommie mig i skolan och körde ut mig till Susanne och Sofie där vi fikade och gick sedan ut för att titta in nya hästen Elton. Han var massa fin och klart godkänd. Därifrån fick jag en smärre gråtattack och var tvungen att åka ut till Kendy med ljus och blomma, fick en peppkram av Sussie och passade på att hämta Wolfgang samtidigt.

Jag skulle ha tatuerat mig idag, men eftersom att Kim var sjuk så blev det till nästa fredag istället. Det gör absolut ingenting då min ekonomi kan jämföras med en uteliggares just dessa dagarna. Men lika glad är väl jag för det? haha, mja nästan iallafall..

Något annat roligt har jag nog inte att tillföra faktiskt. Inte mer än att Monique och jag har tagit vår dagliga kopp kaffe och har haft massa trevligt. Nyheten var då att det var så jävla kallt att vi inte orkade gå ända till Systrar och Bönor idag så för omväxlings skull så blev det Coffee house och fy fan vad vi skakade tänder liksom en naken man i en Igloo.

Nu är det inte långt kvar till varken Bulgarien eller Thailand. Jag längtar som en unge längtar efter sitt lördagsgodis,eller kanske som ett barn längtar efter att få bli hämtad från dagis? hur som helst så längtar jag efter solen och att få komma BORT ett tag !

JAG BEHÖVER NYA KLÄDER, NY ENERGI TILL ATT STÄDA OCH JAG MÅSTE PLUGGA !
kläderna kan jag fixa men energin, någon som har ett kg ginseng till mig ? haha

Dagens:
-Ska börja och slutföra en hel termins teoretiska arbete i Idrott (BIG)
- Hemtenta Säkerhetspolitik
- Plugga till NaturB prov
- slutföra arbete i naturB
- Plugga till nationellt matteprov del b på fredag
- engelskprov nu i dagarna
(japp jag låser in mig idag)
PUSS !

Var är mitt mastercard gold? Jag ska ringa och skälla på dom stackars jävlarna på banken. Förstår inte vanligt folk att jag inte klarar mig två veckor utan pengar? Ett goldcard, thank you! ,  dock hade det underlättat en hel del om det hade legat i min börs och inte flaxat runt på ett kallt och mörkt postkontor. Jag behöver ett jobb också, det börjar bli riktigt panik på den fronten nu.. Jag vill flytta härifrån och det är snabbt. För det krävs det en liten inkomst då jag vägrar leva på min mamma. Ja,tänk! Jag vill inte att min mamma ska försörja mig mer, är jag konstig för det? Oh no, jag är bara jävligt trött på att inte tjäna mina egna pengar.

På fredag skulle jag kommit hem från Ecuador. Jag hade varit neger nu, och haft jävligt mycket att dela med mig av.Och inte nog med det, jag skulle varit tät som fan ett bra tag framöver, varför gav jag upp ? ^^Istället sitter jag här, arbetslös gymnasieelev och väntar på att mitt älskade bankkort ska komma på posten och svär som fan över att min mellanslagstangent gör uppror mot mig. Varför? Vad har jag gjort den lilla väldigt välbehövliga tangenten?

Anyhow, Nationellt prov i matte imorse.. Våga inte fråga hur det gick och jag tänker inte dela med mig av den saftiga detaljen så att ni kan unna er den skadeglädjen.

Jag hatar när min pappa fyller år, jag hatar verkligen såna dagar då man nästan tvingas att minnas honom. But like i'm saying every day; It's his fault, he's the one who loose in the end. skrew him.

Varför blir man sjuksköterska när man inte kan pricka en jävla ådra? Okej en gång, tveksamt på andra försöket men när det är fjärde försöket och tjejen fortfarande behöver gräva vidare i min stackars arm och jag ser de bordusa/groteska misshandel - blåmärkena svälla upp.. Då räcker det fan. Men hon gav sig inte och tillslut fick hon ett halvt rör av mig. ETT HALVT RÖR !? Inte nog med det så ser mina fötter ut som att jag har gått på lava och sedan vandrat vidare i glassplitter. Lord, vad jag är arg idag.

MEN EN SAK ÄR JÄVLIGT POSITIVT !;
Jag har spenderat två dagar med lovely Joanna, och det har varit väldigt trevligt. Desperate Housewifes ger jag tiopoäng! Thank you honeyboney. Fika, cigg, bildisco och trevligt umgänge.. Någon smärre incident kanske,men det är sånt man får tas med när man heter Emily och bär huvudet under axeln. THANK YOU,DARL for the fact that you're in my life on real now ! Det är verkligen det som håller mig uppe nu. Ge mig mitt goldcard, SOL och en fika/ shoppingtur så är jag glad igen.

Ikea på söndag. JAG MÅSTE FÅ MITT KORT !!! (annars kommer jag vara så deprimerad att jag kommer gråta två amazonas floder till stockholm och tillbaka).

Och förresten, med min vanliga tur så är min älskade Birgerklänning/tunika jag tittat ut puts slut och jag ska försöka få upp mitt humör genom att skruva sönder allt i min garderob, skrika till bra musik och sedan gräva ner mig djupt, djupt i soffan.

Guttsihaijsie , over and out, hasta la vista, Ciao.. yea you get it !