You are the one!

Ibland undrar jag. Idag så kom jag och Dudette fram till att vi borde skriva ett klagobrev till honom för att han är så jävla glömsk. Han glömde sätta in intellekt på en del, han glömde bort städer, han glömde sätta in stil och vett på en del och gubben glömde till och med att göra mig till mijonär. Sen kom vi till den dystra insikten att han kommer att glömma läsa vårt brev och kan därför inte åtgärda problemet.  And It's brakes my heart.

Jag undrar hur allt skulle sett ut om jag varit nyhemkommen från ecuador nu, jag undrar hur mitt liv skulle ha förändrats. Jag ska inte tänka på det mer, det blir bara tankebry som jag inte orkar tänka.

Utrota komplex, in med självinsikt. Förakta nedvärderingar, in med respekt. Radera hat, älska att älska.

Är det verkligen bara jag som tänker ibland? Jag vet att alla hör, jag vet att alla ser, men varför stannar vi inte upp en jävla sekund. En kort absurd sekund av våra liv, kanske för att låta innebörden i frågan "hur mår du" träda in och lyssna på svaret. Tyvärr är jag ingen undermänniska, för skulle jag varit det skulle jag kramat om varenda jävel som behövde det. Jag skulle skurit av kuken på de som våldtagit, det skulle jag gjort med en trubbig kniv. Efter det skulle jag bara sett glad ut.

Trelleborg behöver få ett liv! 911 TACK !