Gör världen vacker.
Jag vill göra världen vacker, jag vill ge barnen utan mat och framtid ett tak och en skola. Jag vill ge psykvården ett skutt framåt och hjälpa alla de som kommit fel, Jag vill krama om barnet som inte längre har några föräldrar och framförallt vill jag ta bort all avundsjuka och hat. Varför är jag ingen människa med superkrafter? Jag kan inte göra det ensam, vi måste vara många och världen kan bli så vacker, bara vi vill. Kom igen folk, låt oss tända glittret i barnens ögon. Dölj inte problem för barnen, visa världen och låt deras oskyldiga men värdefulla kreativitet flöda och låt barnen drömma om en vacker värld. Det är trots allt dom som kommer ha möjligheten att sprida kärlek i framtiden.
Jag kan inte göra allt, men jag kan dela ut mina kramar och berätta hur vacker världen kan bli. Tänk vad bra det skulle vara om alla kunde ta mod till sig och gråta ut. Tänk om alla de undanskuffade, gömda kunde träda fram och visa sina begåvningar. Låt det 'fula' barnet bli en i gänget, låt den tjocka flickan skratta och gråta.
Vi skyddar våra barn alldeles för mycket, visa världen för barnen och låt dem tycka och tänka själva. Lär och tillåt dem att bli bra människor. Jag blir så ledsen när vi inte kan vara alla tillsammans, jag blir ledsen av att en del av er har tappat gnistan och tycker att livet är slut. Jag skulle ge mitt liv till er om jag kunde, jag kommer alltid att kämpa med näppar och klor för att rädda er från det svarta hålet.
Jag kan verka irriterad, kall och rättfram. Misstolka mig inte, jag är bara dålig på att leverera känslor. Jag älskar er med allt jag har och någonsin haft, jag ger allt om ni vill.. Jag kräver bara att ni gör likadant för mig. Jag är på väg tillbaka, på väg upp ur mitt bäckmörka hål. Jag har äntligen sett ljuset därinne i tunneln och kanske är det min tid att skratta på riktigt? Nu och framåt ska jag bara leva livet, jag ska säga till alla hur mycket jag älskar er och jag ska verkligen uppskatta er mer. Jag ska festa när jag vill, sköta skolan så gott som jag kan och jag ska klä mig fult när jag vill.
Jag måste berätta om min vurpa igår. Jag och Joanna skulle gå upp och hämta nycklar, wolfgang var lös och sprang i 190 in i mig vilket resulterade att jag inom bråkdelen av en sekund låg på marken och skrattade tills jag inte fick någon luft. Det var gårdagens roligaste.
Jag ska ha en vägg i mitt rum som ska vara ' in memorian' Kendy. Hans första sko, hans fölbilder och hans träns ska hänga där tillsammans med bilderna. Ush, jag saknar honom så och jag börjar fortfarande gråta när jag hör 'kendy'. Läs om vår kamp : http://www.trelleborgsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20060119/TRELLEBORG/101190784&SearchID=73280734261889
Jag älskar er, allihopa.