Up next: Krakow och Bryssel.
Det kommer att bli en hektisk, tuff och intensiv tid nu framöver. En månad av faktiskt ett helvete. Proven börjar sakteliken komma, och självklart kommer de flesta samtidigt. På tisdag ska jag köra Susanne till Göteborg, då får jag tillfälle att arbeta med mitt projektarbete på engelskan samt att utveckla inledningen på det stora projektarbetet. På onsdag börjar rehabiliteringen med mitt knä, och hell yeah, det kommer att bli tufft som fan. Det är även dags att släppa de allra sista, stackars cigaretterna och jag har handlat medel på Apoteket idag. Skönt som Sören! Sen på torsdag ska vi flyga till Polen på kvällen, för att åka till Auschwitz på fredagen för att sedan åka hem på lördagen igen. Mycket intressant!
Sedan blir det en vecka med näsan i böckerna för att sedan ge mig av till Bryssel. Jag älskar Bryssel, om inte avgudar. Det är det stället på jorden som jag skulle.. ja, jag vet inte. För mig är alla ställen, alla gator jag känner igen och varje restaurang och hotell jag bott på ett kärt återseende av min pappa. Det känns som att han är närvarande när jag är i Bryssel, nästan så påtaglig att man kan ta på den. Det är alltid så underbart. Jag kom dit i en rosa, stickad kofta, hästsvans och kom hem i en Benetton - kappa, vuitton skor och jeans som var galet vuxna. Jag hade fått en klippning från Jean Martins kedja och såg och kände mig otroligt mycket vuxnare. Jag blev vuxen över bara ett par veckor då jag bodde hos min pappa första gången. Jag lärde mig hur man uppför sig på stora business-möten i Paris, jag lärde mig hur man shoppar med klass, och framförallt, jag lärde mig älska Bryssel. Där finns jag. Det där andra jag.
Godnatt, det här var ett kärt återseende.
Sedan blir det en vecka med näsan i böckerna för att sedan ge mig av till Bryssel. Jag älskar Bryssel, om inte avgudar. Det är det stället på jorden som jag skulle.. ja, jag vet inte. För mig är alla ställen, alla gator jag känner igen och varje restaurang och hotell jag bott på ett kärt återseende av min pappa. Det känns som att han är närvarande när jag är i Bryssel, nästan så påtaglig att man kan ta på den. Det är alltid så underbart. Jag kom dit i en rosa, stickad kofta, hästsvans och kom hem i en Benetton - kappa, vuitton skor och jeans som var galet vuxna. Jag hade fått en klippning från Jean Martins kedja och såg och kände mig otroligt mycket vuxnare. Jag blev vuxen över bara ett par veckor då jag bodde hos min pappa första gången. Jag lärde mig hur man uppför sig på stora business-möten i Paris, jag lärde mig hur man shoppar med klass, och framförallt, jag lärde mig älska Bryssel. Där finns jag. Det där andra jag.
Godnatt, det här var ett kärt återseende.
Kommentarer
Trackback