Systrar och Bönor.
Efter att ha spenderat sammanlagt fyra timmar på Systrar och Bönor idag känner jag att jag verkligen inte varit aktiv idag. Det finns så mycket som jag skulle kunnat göra som skulle vara så mycket mer gynnande. Som till exempel att påbörja ett projektarbete - utkast om S:t Barthemely, ön i västindien dit de flesta överbetalda människor i världen beger sig till. Gatorna på ön är producerade av trelleborgs kullersten, det är lite pampigt. Iallafall, skriver man ett utkast på svenska, engelska samt franska och gör det riktigt bra så hamnar man på ett flyg till västindien och får brännan betald av skolan.
Jag har mycket som väntar på mig härhemma, ett skrivbord fullt med oorganiserade papper, kläder som väntar på att bli tvättade samt de sista skolarbetena som väntar på att bli klara. Det är något visst med den här stressen ändå, någonting som hela tiden drar i en och låter mig att slappna av ett fåtal minuter men alltid finns runt nästa hörna för att påminna mig om att nu har jag minsann slappnat av i tio minuter för mycket.
En hund som behöver tränas och trimmas, en kropp som behöver spännas åt lite här och var genom träning och en mage som skriker efter mat medans min lista på att-göra saker växer mig över huvudet.
Vi får behålla vår svensklärare till nästa år, vilket är helt underbart enligt min mening. Jag anser att det inte finns någonting som kan gynna oss elever genom att byta lärare mitt i en kurs. Vi protesterade högljutt men fick enbart ett par trötta, sarkastiska ögon till svar. Tack vare ett par människor som arbetar för mer än bara pengarna så fick vi igenom vår önskan. Vi är också människor, vi är framtidens arbetskrafter.
Vi trampas på, spottas på och lämnas sedan slängda på tippen med hjärtat hängandes utanför, är detta rätt?
- Ge mig möjligheten att glänsa och prestera så bra som jag faktiskt vill, trampa inte på mina sköra skoskav innan jag hunnit blomma ut.
Ha det bra mina underbara änglar, nu ska jag spänna musklerna och städa undan lite.
Maldiverna, ett paradis utan dess like.
Jag har mycket som väntar på mig härhemma, ett skrivbord fullt med oorganiserade papper, kläder som väntar på att bli tvättade samt de sista skolarbetena som väntar på att bli klara. Det är något visst med den här stressen ändå, någonting som hela tiden drar i en och låter mig att slappna av ett fåtal minuter men alltid finns runt nästa hörna för att påminna mig om att nu har jag minsann slappnat av i tio minuter för mycket.
En hund som behöver tränas och trimmas, en kropp som behöver spännas åt lite här och var genom träning och en mage som skriker efter mat medans min lista på att-göra saker växer mig över huvudet.
Vi får behålla vår svensklärare till nästa år, vilket är helt underbart enligt min mening. Jag anser att det inte finns någonting som kan gynna oss elever genom att byta lärare mitt i en kurs. Vi protesterade högljutt men fick enbart ett par trötta, sarkastiska ögon till svar. Tack vare ett par människor som arbetar för mer än bara pengarna så fick vi igenom vår önskan. Vi är också människor, vi är framtidens arbetskrafter.
Vi trampas på, spottas på och lämnas sedan slängda på tippen med hjärtat hängandes utanför, är detta rätt?
- Ge mig möjligheten att glänsa och prestera så bra som jag faktiskt vill, trampa inte på mina sköra skoskav innan jag hunnit blomma ut.
Ha det bra mina underbara änglar, nu ska jag spänna musklerna och städa undan lite.
Maldiverna, ett paradis utan dess like. Kommentarer
Trackback