You are the one!

Vi är inte bara människor, vi är inte bara individer. Vi är inte bara prickarna som vi ser från ovan och vi är inte heller bara medlemmar i ett system. Människorna av idag lever med en oerhört stor stress och med tunga krav på sina axlar. Jag vet inte riktigt var vi tappade vår medkänsla för varandra, men det var någonstans mellan att vi såg döda människor på hög på tv och när det blev en vardagssak att ungomarna av idag hade ärr på handlederna. Det är idag svagt att gråta offentligt, på företagen kallas det att man inte pallar trycket, hos psykologen kallas det depression och av samhället så kallas individen svag. Det har blivit till någon slags tävling mellan alla samhällsklasser. En tävling där karriärsföräldrarna tävlar mot varandra om vilket föräldrapar som hinner med flest fotbollsträningar, om vilken flicka som har vackrast häst och vilket barn som har de bästa förutsättningarna för att bli nästa generations uthålliga individ, där detta barn kommer att ta det steget längre och utveckla tabletter för att kunna missa sömnen utan att vara trött. Men!, vi människor kommer att komma till en gräns där vi inte kommer att hinna lägga huvudet på kudden innan sängen skall bäddas. Vi kommer att komma till gränsen där vi kommer att missa våra barns uppväxt för att vi är för upptagna med att mäta vem som har den snyggaste kulan på magen, bäst designade barnvagn ur säkerhetssynpunkt och vilket par som hinner att gifta sig innan man skiljer sig. För att så kommer det att bli, skilsmässorna har ökat radikalt till följd av detta livet som vi själva skapat oss.

Det är våra grannar vi tävlar med, det är dem som lånar ut socker till oss när vårt är slut. Det är grannarna och våra andra medmänniskor som hjälper oss i med och motgång, är det verkligen dem vi ska tävla mot?. Vore det inte en större bedrift att dumpa prestationsångesten och att börja må bra istället? Att briljera med svårstavade ord har vi redan tröttnat på, det är dags att visa vem vi är istället. Det är fantastiskt att det finns så många utbildningar och akademiker i Sverige idag, men man är inte en sämre människa för att man inte läst fem år på lunds universitet. För det är så väldigt många känner i dagens Sverige idag, de känner sig mindre värda som människor för att de inte har en prålig utbildning eller ett ordförråd att hänga i julgranen. Vi kränker varandra genom att bara glida med i strömmen.

Vi ska vara dem vi är, vi är olika. Vad vore samhället utan alla de arbeten som finns, som inte kräver någon utbildning? Vi skulle inte kunna handla kläder för att det vore inga expediter, vi skulle få köra till tippen personligen dagligen för att lämna soporna och vi skulle få städa hela trapphuset utanför våra lägenheter själva.

Nej, barnen av idag står inför många mycket hårda val. Föräldrarna av imorgon står inför ett dussintals oerhört många svåra val. Ska man låta barnen se japanska tecknade mördarserier, eller är Astrid Lindgrens fridfulla kärlek fortfarande det rätta?

Som jag nämnde innan, vi briljerar med svårstavade ord, i hopp att få ett erkännande. Ungefär som svenskarnas dåligt utmärkta ord "lagom" som inte går att definiera eller över huvudtaget sätta fingret på. Lagom ligger någonstans mellan för mycket och ett jävligt hårt fall för de flesta. Man säger att man vill vara lagom snygg, lagom smal, lagom allt.. Åter där knyts säcken upp och ens egna bräckliga självrespekt tittar fram, hej minns du mig?

Jag är nöjd för mindre nu, och det har fått mig att uppskatta det lilla. Gör du det också, allting blir så mycket vackrare då.