You are the one!

Jag tror att det är min ömma punkt, respekt. Jag är väldigt känslig när någon trampar mig på tårna eller förolämpar mig. Jag ser det som brist på respekt och jag hatar känslan av att känna att jag inte är respekterad. Idag träffade jag en kille. Han hade själv hoppat av gymnasiet och läste nu några kurser ca en dag i veckan. Han får en intern utbildning till servitris istället för att gå Hotell Restaurang. Denna kille frågar då mig "går du iv eller"?.

Jag blir skirförbannad och det blir helt tyst i köket. Alla väntar på en kraftig reaktion från min sida då det small ordentligt förra gången Rasmus råkade tilltala mig på ett nedvärderande sätt. Den här killen fortsätter då med att jag är kvinna och så vidare och jag blir rödare och rödare om både kinder och öron. Kockarna försöker skämta lite sinsemellan men jag är redan förbannad.

Vad fick denna människa att ta mig för att gå iv och se ner på mig för att jag är kvinna? Han frågade hur jag kunde få för mig att jobba i Esprit skor, " är du en såndär modebög eller"?. Det kom aldrig någon reaktion. Endast tankar om ett frågeställande inlägg. Jag lät honom pinna på, det kunde han gott ha. Hans kropp var ingenting att skryta om, inte heller det som finns inuti. Jag menar, om man inte har någon som helst respekt för en människa som man inte känner, som dessutom jobbat där längre.. Då har man inte min respekt heller.

Ömsesidig respekt - this is the shit.