Ödet var min väg.
Jag säger ingenting. Jag har ingenting att säga. Jag är mållös, tom.
Jag skulle vilja skriva en hel roman om vad som händer och vad som gjorde denna långa arbetsdag så händelserik. Inte ens på jobb kan man nuförtiden stänga av det som händer utanför. Jag skulle vilja skriva en hel roman om vad jag känner och .
Men jag kan inte.
för jag är tom.
eko.
chevaaaaaal .
Idag har jag vigt min dag åt att fika och prata strunt. För att få lite kontrast och blanda nytta med nöje så har jag även jobbat mellan tre till elva. Imorgon är det jobb från elva till elva. Även det mycket givande, och om inte för mig så för plånboken. Jag klagar inte, jag ville ha dessa timmarna och även om jag kanske inte är glad nu så är jag det den 26e! :)
För övrigt så kom mamma hem idag och det känns bra att min lilla valp är i säkert förvar igen. Hunden med det simpla namnet; Xáidaz De-Ro Wigyazz Wolfgang Amadeus Mozart.
Så, iallafall.
För övrigt.
Det känns fortfarande lika dystert. Det går fortfarande inte en timme utan att jag tänker på det. Ingen natt utan att jag sänder en tanke upp till högre makter. Kendy. Kom och rädda mig, så som du alltid gjorde. Fan, vad jag hatar, med hela mitt hjärta. Att mitt liv är så jävla förändrat på det planet. Jag saknar doften, känslan och allt. GE MIG DET TILLBAKA. Jag borde räddat dig.
Vi mot världen. Min födelsedag, reg. tävling i Fredshög.
VI. Den dagen lever jag fortfarande på.
Dudette och solsken.
a hell of a man!
Imorgon blir nog en bra dag. Jag har många jag måste ringa och kalendern ska upp. Jag ska lägga upp lite planer på hur de kommande veckorna ska se ut. För om bara några veckor är det skola och allt som hör till som gäller igen. Det känns både skönt och hemskt. Sen följer Turkiet, och det må jag säga är fruktansvärt skönt.
Sen ska jag verkligen ta tag i Bertil, gamlingen som lär mig något nytt och imponerar på mig varje gång vi är ute och fotar. Om man ska hitta en man som varit med om mer, en som är mer levnadsglad, en godare eller en som fotar bättre så får man fan leta jävligt noga. Det är verkligen en människa jag ser upp till. Bertil Holmberg, har vunnit det mesta inom mode och naturfotografering och har varit verksam redan innan min mamma blev fotad av honom. Det vill säga om jag inte minns fel sjuttiotalet. He's a hell of a man! (foto kommer senare).
Joanna sover. Jag ska också gå och knyta mig nu så att jag inte väcker henne.
PUSS!
Gott folk!
Jag och Ystads mest hatade kvinna har käkat lyxfrukost idag igen, köpe-bullar. fy för hundan.
Nu ska jag sätta på mig ett ansikte igen, jag ser ut som ett rivet höghus med några rykande lavaklumpar. Tur att jag uppdaterade sminkförrådet något igår, annars hade det gått riktigt illa idag.
Anyhow, ha det så bra idag gott folk. Det ska jag ha.
:)
turkland. fan!
- jo.
Så, nu är det ute. Alanya, Turkiet. 1-8 september 2007.
Fan vad tråkigt. Jag funderar på att boka om.
Materiell jävla kärlek.
Handen på hjärtat, okej, jag är materialist. Det gör mig glad att shoppa, en ny bil får mig att småle i en vecka och då kendy var i livet var nya släp, sadlar, täcken mm. min drog. Dock kan jag nu säga att jag hatar pengar. Jag får det aldrig att räcka till och jag är så jävla trött på materiell kärlek. Jag, liksom så många andra blåögda människor har blivit lurade. Grundlurade ända in på skinnet. Vi har lurats att tro att vi upplevt sann lycka dagen då vi kände den bitterljuva känslan av att glida fram i den pråliga jeepen tillsammans med det ännu pråligare och utstickande släpet tillsammans med en väldigt vacker häst. Sen vaknade jag till liv, jag slungades ur min bubbla och hästen togs ifrån mig.
Då såg jag svart på vitt hur oviktiga alla de materiella sakerna var. Jag gav bort dem, nästintill gratis till en vän. Pengar och materiella ting kan alltid ersättas. Jag hatar pengar, de gör mig så olycklig. Jag får en bitterljuv smak i munnen och känslan av förlorad kontroll slungar mig bakåt och jag trycks upp mot väggen. Jag jobbar varje dag och jag vill inte att mina föräldrar ska behöva försörja mig mer. Jag känner hur mina inkomster blir väldigt små i jämförelse med mina utgifter och jag känner för att tröstäta hela världen.
Det gör mig ledsen att så många människor inte kan unna sig någonting på grund av för lite pengar, det gör mig ledsen att en del kan skita och torka sig med femhundralappar medans andra får fixa stoppet som blir i toaletten för femtio kronor i timmen. Jag blir besviken på vårt samhälle, hur så många liksom jag gjorde, visar kärlek och lycka genom materiella saker.
stop it!
Scandic hotell.
Jag fick en trevlig kväll igårkväll. Faktiskt. Synd att inte tjejerna följde med lite längre. Dock deras förlust.
tjallamalla.
Min dag idag har bestått av jobb och en fika. Jobb 11-15 på Store Thor, en fika på två timmar med Joanna och Carol för att sedan jobba mellan 17-23.30 på Regement. Jag klagar inte, för pengarna rullar in. Dock måste jag säga att mitt knä bultar mer än vad en byggarbetare gör under hela sin karriär. Inte roligt, inte skönt och framförallt inte vad jag önskar. Dock fungerar uttrycket; man kan inte både äta kakan och behålla den.
Jag är så jävla trött och allt jag längtar efter är att få ligga på stranden och sola i en vecka. Sen är det sjukt skönt att få ett litet avbrott i Helsingborg i tre dagar. Det kommer att bli jobb, fest och att vila ut som gäller. Hur nu den kombinationen går ihop vet jag inte men jag ska göra det omöjliga möjligt.
Jag tycker synd om min mamma, hon befinner sig just nu i Norge och jobbar det lilla som finns kvar av hennes bakdel. Dock känner jag var jag fått min arbetsnarkomani från. Det ligger i generna helt enkelt, det ligger i generna.
Jag saknar Kendy och Wolfgang. De är båda två som mitt uppåt-tjack. Jag vill och jag vill, men liksom allt annat så finns det saker som man helt enkelt inte kan styra över och man kan inte både ha kakan och äta den.
Nu ser jag snart i kors, och mina tankar står still vilket innebär att jag inte kommer på något vettigt att skriva.
Ha det bra. För det ska jag ha.
:)
you have the right to remain silence.
Du väljer!
Guld och gröna ängar.
Jag får en karta, men inte vilken väg att gå.
Min själ vill iväg härifrån, en fånge länge nog,
ska världen vara så.
Det är kallt här och förtvivlan bara växer.
Vi röker bort vår sorg men den slår oss dan' efter.
Gud (ett litet fel så blev det jämnt)
Jag är en lyckojägare som alltid lämnas tomhänt.
Jag är glad utåt men innåt ett uppror.
Står vid gränslandet och missar mitt upprop.
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet.
Sväljer min stolthet tittar upp fast tårar rinner.
Har lovat mindre men nu ska jag hålla allt,
går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvet kallt.
Ingen klyscha det är bara så det är,
rajtan tajtan.
Helgen kunde verkligen inte blivit bättre. Eller jo! Om jag inte varit så förbannat pank efter helgen så hade det varit bättre, men jag har haft en kanonhelg och ja. Mycket jobb, men sen har belöningen kommit efter jobb. Och jag klagar självklart inte!
rajdidaj, JAG ÄR LEDIG! och vad gör jag på min lediga dag? Jodå, jag ägnar mig åt att fira Simon som fyllt 7 idag. Oj, vad tiden går snabbt. Jag kommer ihåg när jag svor för att kånka på barnvagn då jag var barnvakt åt det lilla livet. Några år till och min lilla kusin blir en farligt snygg man.
Iallafall, bilder från den gångna helgen. Sen kan jag ju lugna dig mamma; Det du antagligen läst i Joannas blogg om att hon fick bära mig hem.. Jag var inte full, jag var bara trött. :)
ohoooj!
mihooooo!
oj, nu fick jag brottom.
Lite här och lite där.
Några timmar i sängen, några timmar på stranden och en timme på café.
Följt av några timmar springandes på jobb för att sedan spendera några timmar med en drink i min hand.
Min dag är fulländad.
Synd bara att det är Fredag och det är så fint väder då alla vill ut och äta. När är min nästa lediga dag?
- Ptja, den syns inte ens på schemat ännu. Sorgligt men sant, dock ska lönedagen bli väldigt intressant och rolig!
Nu är det jobb.
Tjolahopp
Mamma.
ModeMalmö eller KassMas?
Sen alla dessa jävla försök till en snygg outfit. Är det lönt? Jag brukar inte bry mig så mycket, men när tjejerna som för övrigt inte kan gå i sina skor kör knägång förbi mig tillsammans med jävligt tjocka kläder och stora svettlökar så mår jag lite illa. Då mår jag bra med mina flipflops.
blaha. blaha. Nu ska jag ner och fika för att sedan dra mig ner till jobb. Jag ser verkligen fram emot dessa resor som kommer nu i höst. Först ut är första september till hemlig plats. Följt av London 26 okt. Sen följer Thailand 3 December. Vilken höst!
Maaah. Helsingborgsfestivalen på torsdag nästa vecka. Hotell scando.. någonting. kul. maha.
jobb och jobb.. ännu mera jobb.
Jag gick runt och sjöng sista timmen på restaurangen. Höjde musiken i källaren och dansade med mobilen och glasen. Alla var vi trötta men ack så roligt vi har det därnere i källaren. Jag är lagom grotesk och får folk att småle.
Imorgon blir det malmö, jobb och sen får vi se vart det bär av.
HASTA !
wolfgang
Min lilla ylleboll till sötnos har förvandlats till ett skällande dreadlocksknyste. Men jag tycker om honom ändå.
Såhär söt var han för ett år sedan.
Idag är ännu en lugn sommardag i sommarstad Ystad. Det blir jobb om en timme, sen händer det antagligen inte mycket mer idag. Imorgon är det ortoped och därmed uttag av spikarna som jag har i knäet. Ush och pi, det blir en groggy kväll på jobb imorgon. Det kommer nog att bli ganska intressant faktiskt.
Ush vad jag blir irriterad på människor som inte har något annat innehåll i sina liv än att klanka ner på andra människor i ren avundsjuka. Det går nog en epidemi i Trelleborg att "alla som lämnar staden och gör något av sina liv ska det snackas om". Jag har i så många år brytt mig om vad alla andra tycker att jag glömt vad jag själv tycker och tänker. Det är det slut på och jag gör vad jag vill, med mitt liv.
Nej, nu ska jag ut på balkongen och njuta av denna underbara dag.
What a feeling.
Insikter kan ibland vara jobbiga, och ibland vill man enbart lägga sig ned på marken och blotta sig likt en öppen bok för att få människor att förstå. En frustration som en stum människa nog känner alltför väl. Ibland tänker jag mycket, väldigt mycket. Jag försöker väga för och nackdelar mot varandra för att komma till rätt beslut. Jag försöker tänka som min morfar brukade säga när jag var liten "hur hade den kloka gjort" på sin breda, danska dialekt.
Sen att jag hela tiden har dubbelmoral på allting är antagligen ingen överraskning för många. Jag är samtidigt väldigt impulsiv och kommer därmed ifrån min tankeverksamhet. Jag kan även leverera dubbla känslor, som när jag gråter och skrattar samtidigt eller när jag gäspar och är pigg på samma gång. Det är många som skulle förklara mig som komplicerad och galen.
Jag har även fått höra att jag dricker för mycket, jag har fått höra att jag ibland är galen och jag har även fått höra att jag är djup som en havsbotten. Jag har inget direkt försvar eller över huvudtaget något svar på dethär. Jag dricker när jag känner för det och när jag går ut. Jag är inte alkoholist och jag har full koll på mitt alkoholintag. Jag är sk. galen när jag känner för det och även då har jag full kontroll och håller mig inom mina gränser. Jag är djup när jag måste vara det och oftast är jag det när jag har haft för lite att göra. Så enkelt var det, och nu hoppas jag att jag slipper höra något av ovanstående i fortsättningen då jag till skillnad från en del andra har full koll på hur mycket spelrum jag har till att jag når mina gränser.
Ha det gött.
After sometime.
Imorgon och femton dagar framåt så är det jobb. Dock är det ingen fara då jag tycker om mitt jobb och jag tycker verkligen om att se när mitt konto är påfyllt. Det händet inte så mycket, jag skulle nog kunna vänja mig vid att ha det såhär lugnt. Inga måsten, inga krav. Bara jobb och ha det trevligt som gäller. Har jag någonting att klaga över egentligen?
Okej, jag saknar mina vänner, familj och fyrbenta krabater hemma ordentligt mycket ibland men som sagt, tekniken är bättre än när svenskarna liksom så många andra nationaliteter utvandrade till Amerika och jag har ju faktiskt bara utvandrat till Ystad. Detta betyder ju att jag dagligen försöker höra av mig till iallafall någon så att min saknad av deras närvaro dämpas något. Jag kan verkligen säga att detta varit lärorikt för mig då man märker vilka som är mina vänner och vilka som inte är det. Vilka som glömmer och vem som ringer. Vem som saknar mig och vem som förstår.
Detta magiska "gäng" Sjuan. Så starka, så unika. Det går inte att förklaras, man måste uppleva.
Resten av tjejerna och killarna. Underbara, allihop!
Make love, not war.
Kendy finns fortfarande. Inom mig, så fort jag låter mina tankar eller drömmar förflyttas bak i tiden kan jag inte låta bli att le. Det är någonting som alltid kommer att göra mig lycklig. Han är min man. Notera Är.
Tråkigt.
Iallafall, jag har riktigt tråkigt. Lägenhetsinnehavaren är och glor film, jag sitter här med min ölkagge och tänker på vad jag skulle gjort om jag var hemma. Får svaret att jag i varje fall inte skulle suttit och häckat i soffan. Jag har tråkigt, jag hatar att ha tråkigt. Eller.. sa jag det?
aja, nu när jag ändå har tråkigt och ingen vill vara med mig, då kan jag lika bra sätta mig och ta en cigg under tiden jag tänker ut vad jag ska skriva i kommande blogginlägg.
My life is for rent.
Jag känner hur min kropp värker, hur den verkligen är utarbetad och trött. Jag är också trött. Jag har varit uppe i 40 timmar nu, kunde inte sova någonting inatt i stolen som jag fick tilldelad och sedan var det jobb. När jag sedan klockan nio glömmer vilket bord hamburgaren skulle ut till så brast allting av bara en klappning på axeln, jag tappade mitt annars kontrollerade humör och sprang ner i ombytesrummet och begav mig sedan hemåt.
Det roliga är, att jag nu en timme senare fortfarande inte gått och lagt mig. Visst är det så att sömn, det kan man få när man är gammal?. Jag är, om jag ska vara ärlig, sugen på en utekväll till. Dock blir det inte så då min logiska sida av mig säger NONO. Jag borde verkligen ha ätit idag också, men ack nej. Det har blivit två kex som sjukhuset serverade mig tillsammans med en kopp kaffe. Jag har verkligen inte varit hungrig idag.
Gårkvällen var den bästa på länge, fram tills klockan slog halv tre. Sen var det jävligt fel allting. Jag såg bara hur fel allting gått och med alkohol i kroppen fick jag panik. Förlåt alla, det var verkligen inte meningen.
Jag är trött, jag är ledsen, jag är negativ och jag är hungrig. Hade jag däremot varit pigg och mätt hade det automatiskt varit så att jag varit glad och positiv. Men som sagt, nu är ju inte fallet så. Jag orkar inte heller gå och lägga mig, jag orkar inte heller gå de fem metrarna till kylen.
My life is for rent.
Fredag den 13:e, liksom torsdag den 12:e.
Ikväll blir det ytterligare en utgång, efter jobb ska jag joina Joanna och hennes vänner för att, efter ett par jobbiga jobbtimmar få slappna av med drinken i min hand. För att vakna upp imorgon och känna det där bitterljuva måendet som man mår då man varit ute och haft det bra.
Sen är det ju det här med Fredagen den 13:e. Det är en otursdag för många, men hittils har det gått bra för mig. Jag har vunnit tio kronor på en tialott och dagen har varit ganska bra faktiskt. Det är fredag och vår hälsovecka går på sparlåga då vi unnar oss lite gott idag.
Jag tror inte på skrock (peppar peppar..), jag tror inte att denna dagen är hemsk i sig, jag tror att det lika bra hade kunnat hända imorgon eller nästa vecka, det som folk tror kommer hända idag. Dock utmanar jag inte ödet extra idag, jag går på övergångsställen och jag borde nog hålla mig lite passiv idag.
Hejdå och ha en bra dag, för det ska jag ha!
moahah. Evert har lämnat mig.
Jag var hemma om igårkväll, mamma kom till Ystad och hämtade upp mig. Det blev några koftor, lite smått och gott från lite olika småbutiker i Ystad. Sedan blev det även mat från Lottas. Det var väldigt trevligt då det var längesedan jag och mommie fick prata utan att bara prata praktiska saker. Sedan kom jag till Vera som klippte och färgade mitt hår, så numera har jag KORT hår och väldigt ljust. Det tar nog lite tid att ta in det, men Vera är riktigt duktig faktiskt.
Under flera dagar har Joanna inte bara haft en, utan två inneboende hos sig. Jag är en, Evert en annan. Först var jag rädd för honom men sen när jag satt här och pratade med mig själv så satt han där på väggen och lyssnade på mig. Han har även spenderat nätterna i lampan. (Evert var någonting som liknade en nattfjäril). Idag lämnade han boet och jag blev jävligt lättad då jag faktiskt måste säga att Evert nog inte riktigt var min typ.
Idag saknar jag:
1. Wolfgang
2. Mitt badkar
3. Systrar och Bönor
Idag hatar jag:
1. Pengar
2. Väder
3. Jobb
Idag älskar jag:
1. Sängen
2. Resebyrån
3. Mamma
Bulgarien bilder.
http://www.pixbox.se/usr_show_id81575_page0_order1.html



kära vän.
Vad gör man när någon man håller av så hårt, svälter sig själv? Vad säger man som en bra vän, för att inte såra eller göra ännu mer skada?. Jag nämner inga namn, i respekt mot henne. Min vän är 1,74 lång och väger nu 44 kg. Hon kämpar dagarna fram och jag beundrar henne verkligen för att, hur dåligt hon än mår, hur hemskt allt än är, så tar hon sin lilla pojke framför allt och ser till att han inget märker.
Jag känner en känsla av maktlöshet då jag är rädd att hennes kropp skadas mer än vad någon av oss kanske vill inse. Jag är rädd att hennes kaliumhalt förändras och att hennes hjärta får mer stryk än vad det orkar kämpa mot. Det är hemskt att tycka om någon så som jag tycker om henne, och se henne sakta försvinna. Hennes en gång så strålande leende är inte strålande längre. Det är fortfarande vackert, men ögonen klättrar ner till de fagra nyckelbenen och mina ögon och tankar blir tomma.
Att inte kunna göra någonting, att inte kunna rädda sin vän som betyder så mycket. Det känns, och det är maktlöshet på en högre nivå. Jag hoppas att hon en dag kan gå och fika med mig, och äta en kaka igen. Jag hoppas att hon en gång kommer att kunna ta emot min födelsedagspresent som hon fick av mig idag. Att vi ska ut och äta på restaurang.
Hade jag haft tre önskningar som skulle gå i uppfyllelse hade den ena varit att utrota ätstörningar föralltid.
Konsten att lära känna sig själv.
Jag känner ett hålrum, kanske är det minnen av vad som har varit som gör att det ekar då och då. Jag saknar så mycket och även om jag hade åkt hem hade en del av de här sakerna ändå inte komma tillbaka. Idag pratade jag med Robert, underbara Robert, det var så länge sedan och när jag kom hem från jobb hade han vibbat mig säkerligen tjugo gånger och han frågade mig vad jag skulle göra resten av kvällen och natten. Det var så längesedan vi hördes och när vi äntligen hörs igen, då kan jag inte träffas. Vi bestämde iallafall att höras en dag och hitta på någonting.
Pratade med Elise också, vi båda är ledsna för hur det har blivit och hur alla har blivit mot varandra. Inklusive oss. Vi ska bättra oss, verkligen. Så tighta som vi har varit, varje dag i ett helt år. Det gick inte en dag utan att vi träffades, alla sex. Nu när vi splittrats under ett tag så känns det verkligen. Ordentligt. Har vi tagit varandra för givet?
Jag är så glad över mitt jobb, att jag äntligen får lov att vara självständig.
Kendy! , han saknas. Hela tiden och alltid. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom.
Nyttig for life!
Ha det gött,
(jag behöver fortfarande mer jobb.)
wihoo !
Här är den iallafall, min nya kompis. Från och med fredag är det härmed okej att skicka sms till mig igen.

ytterligare en manic monday .
jag behöver mer jobb.
HASTA LA VISTA.
ömsesidig respekt.
Jag blir skirförbannad och det blir helt tyst i köket. Alla väntar på en kraftig reaktion från min sida då det small ordentligt förra gången Rasmus råkade tilltala mig på ett nedvärderande sätt. Den här killen fortsätter då med att jag är kvinna och så vidare och jag blir rödare och rödare om både kinder och öron. Kockarna försöker skämta lite sinsemellan men jag är redan förbannad.
Vad fick denna människa att ta mig för att gå iv och se ner på mig för att jag är kvinna? Han frågade hur jag kunde få för mig att jobba i Esprit skor, " är du en såndär modebög eller"?. Det kom aldrig någon reaktion. Endast tankar om ett frågeställande inlägg. Jag lät honom pinna på, det kunde han gott ha. Hans kropp var ingenting att skryta om, inte heller det som finns inuti. Jag menar, om man inte har någon som helst respekt för en människa som man inte känner, som dessutom jobbat där längre.. Då har man inte min respekt heller.
Ömsesidig respekt - this is the shit.
Boulevard of ..
Gick upp fem imorse för att göra Joanna sällskap till Centralen. Månz följde med och slapp därmed det inte alltför roliga pågatåget från Ystad till Malmö. Sen kan jag tillägga att vi somnade runt två igår. vilket innebär att jag än en gång sovit tre timmar. Jag ska nog börja på Yoga eller nåt annat avslappnande, jag tror att jag behöver det.
Iallafall, jag hade planer på att för en gångs skull ha en lugn kväll tillsammans med Jannie härhemma i min lilla, men söta trea. Just när jag skulle äta för att sedan möta upp henne ringer jobbet och jag som så gärna ville ha fler tider fick inom tio minuter vara på språng till Ystad igen. Billgrenoch Månz passade Wolfgang så jag kunde jobba medans lilla valpen var i tryggt förvar.
Jag jobbade i kaoset några timmar och kom hem nu för bara en liten stund sedan. Jag är trött men känner att jag egentligen skulle vilja skriva ett riktigt inlägg. Det var ett tag sedan nu. Imorgon blir det först en shoppingtur med Jannie i stan för att sedan ut och ta mig ett röj på kvällen.
acklimatiserad i hemmet.
Jag känner ett obotligt sug efter shopping just nu, hur jag bara vill bränna en hel dag, eller två, med massa shopping. Hur jag vill släpa påsar tills mina fötter värker för att sedan slänga upp allting på sängen och känna den där bitterljuva ångesten för att man bränt alldeles för mycket pengar och man känner smaken av nudlar tre veckor framåt och snyltade drinkar.
Joanna försöker trycka ner hela sitt liv för två dagar framåt i en resväska. Något som verkar något besvärligt då hennes resväska uppenbarligen är för liten, eller är packningen för stor? Jag vet inte.
Hej så länge.
Sunny Beach 2007.
Hur mycket jag än har klagat, hur många gånger jag än sagt att jag ville hem.. Det har varit helt jävla underbart.
Sunny kommer att följa mig livet igenom med tanke på att det står intatuerat "sunny beach 2007" på min fot. (tatueringsstudio bredvid vår favoritbar, och tänk! den hade happy hour!!)
Var ska jag börja? Jag kommer inte ihåg vilka dagar som är vilka och jag kommer ihåg allt i en jävla klump. men jag ska försöka iallafall.
Första kvällen, åh så underbar den var. Vi satt alla på min och elises balkong och skrattade och drack massa sprit för sisådär 10 kronor kanske. HAHA . Sen gick vi ner i lobbybaren. Där träffade vi norskarna och finskarna som vi kom att spendera flera dagar med. Vi klämdes ihop i taxibilar med siktet inställt på Orange. detta enorma ställe med så jävla mycket folk.
Sen kommer jag inte ihåg fler dagar sådär direkt på rak arm men jag kan berätta lite här och där.
. jag kommer ner till poolen efter en uppenbarligen jobbig natt. Då säger jannie till mig:
- " Du ser ut som en nypippad hora Emily Petersen".
Anonym säger till elise " Får jag knulla dig i armhålan"?
Jag har även åkt skydive (luftballong högt åt helvete efter en motorbåt)
och sen har jag även hoppat bulgariens version av bungyjump
OCH Jag, elise, emmie och jannie satte oss i en uppblåst soffa efter en motorbåt.
Sista kvällen kände jag hur alkoholen slagit till ordentligt och jag tänkte " nu jävlar ska jag sätta spår i bulgarien". Varför jag nu tänkte detta vet jag inte och nu i efterhand rodnar jag och sjunker genom marken varje gång jag hör det. Iallafall, jag drar av mina leggings, hoppar upp på baren och tillsammans med sidostolpen dansar jag röven av mig.
Stranden var underbar, och .. DET ÄR SÅ JÄVLA MYCKET. Jag blev utslängd ur mitt rum mitt på morgonen då det skule börjas partajas och jag själv inte var så pigg på idén. Jag har räknat ut att under sju nätter har vi sovit nio timmar. (inte inräknat middagssömn).
och raderna för långa
Jag har aldrig druckit så mycket under sju dagar i hela mitt liv, och jag har bränt min röv och jag ..
kommer nog aldrig åka dit igen, men jag kansäga att detta var en jävla upplevelse.
Fortsättning följer.