varför kompromissa, varför vike en tum?
Jag kan inte mer än att önska, och att drömma, i mina vildaste och ocencurerade drömmar, att det blir en villa med en liten liten liten, om ens en tillstymmelse till plats för en liten häst. Det är min dröm.
Tillbaka till verkligheten. Tillbaka till att klistra på ett oerhört ansträngt leende på restaurangen. Servera folk och plocka menyer, rekommendera mat. Det blir pengar, och pengar blir till liv här i världen. Prylar, grejer, saker, är det något att ha? Jag vill verkligen inte jobba såhär, det är fruktansvärt nedvärderande. Jag är trött på småstadsfasoner. Jag vill ha något större.. Cambridge? Harvard? .. mjae. Inte så stort, men Köpenhamn? Läkare i köpenhamn? eller bara bachelor i köpenhamn, och resten på lite varmare breddgrader?. Boston, kanske?
Det är så mycket som jag vill göra. Sen trycks jag ner och blir trampad på av hinder på vägen. Såsom att jag inte får koplettera psykologin och nu sitter på ett vg, ett vg som jag snubblade på. Hade jag bara utvecklat några meningar hade mitt betyg varit på tre bokstäver istället. Detta innebär ungefär.. två veckor extra på komvux. Sugen? - nej.
Iallafall, det blir Indien om en vecka, eller ja.. om fem dagar. Då får jag lite tid på mig att tänka. Att rensa tankarna lite, att bromsa upp detta tåg som går i mitt huvud på tvåhundra kilometer varje timme. Att kunna kategorisera min värld i tidsepoker. Att göra upp ett schema om vad jag ska först, vilka ämnen som ska prioriteras, vilka veckor jag ska jobba, när jag ska starta upp en ny diet och när jag ska ta tag i körkortet på riktigt, intensivkursen. När jag ska hinna vila och vad jag ska säga till alla dem som jag har velat prata med så länge.
Jag lägger det på hyllan, det blir för mycket. Vi tar det sen:)
Tillbaka till verkligheten. Tillbaka till att klistra på ett oerhört ansträngt leende på restaurangen. Servera folk och plocka menyer, rekommendera mat. Det blir pengar, och pengar blir till liv här i världen. Prylar, grejer, saker, är det något att ha? Jag vill verkligen inte jobba såhär, det är fruktansvärt nedvärderande. Jag är trött på småstadsfasoner. Jag vill ha något större.. Cambridge? Harvard? .. mjae. Inte så stort, men Köpenhamn? Läkare i köpenhamn? eller bara bachelor i köpenhamn, och resten på lite varmare breddgrader?. Boston, kanske?
Det är så mycket som jag vill göra. Sen trycks jag ner och blir trampad på av hinder på vägen. Såsom att jag inte får koplettera psykologin och nu sitter på ett vg, ett vg som jag snubblade på. Hade jag bara utvecklat några meningar hade mitt betyg varit på tre bokstäver istället. Detta innebär ungefär.. två veckor extra på komvux. Sugen? - nej.
Iallafall, det blir Indien om en vecka, eller ja.. om fem dagar. Då får jag lite tid på mig att tänka. Att rensa tankarna lite, att bromsa upp detta tåg som går i mitt huvud på tvåhundra kilometer varje timme. Att kunna kategorisera min värld i tidsepoker. Att göra upp ett schema om vad jag ska först, vilka ämnen som ska prioriteras, vilka veckor jag ska jobba, när jag ska starta upp en ny diet och när jag ska ta tag i körkortet på riktigt, intensivkursen. När jag ska hinna vila och vad jag ska säga till alla dem som jag har velat prata med så länge.
Jag lägger det på hyllan, det blir för mycket. Vi tar det sen:)
Kommentarer
Trackback