Materiell jävla kärlek.
Handen på hjärtat, okej, jag är materialist. Det gör mig glad att shoppa, en ny bil får mig att småle i en vecka och då kendy var i livet var nya släp, sadlar, täcken mm. min drog. Dock kan jag nu säga att jag hatar pengar. Jag får det aldrig att räcka till och jag är så jävla trött på materiell kärlek. Jag, liksom så många andra blåögda människor har blivit lurade. Grundlurade ända in på skinnet. Vi har lurats att tro att vi upplevt sann lycka dagen då vi kände den bitterljuva känslan av att glida fram i den pråliga jeepen tillsammans med det ännu pråligare och utstickande släpet tillsammans med en väldigt vacker häst. Sen vaknade jag till liv, jag slungades ur min bubbla och hästen togs ifrån mig.
Då såg jag svart på vitt hur oviktiga alla de materiella sakerna var. Jag gav bort dem, nästintill gratis till en vän. Pengar och materiella ting kan alltid ersättas. Jag hatar pengar, de gör mig så olycklig. Jag får en bitterljuv smak i munnen och känslan av förlorad kontroll slungar mig bakåt och jag trycks upp mot väggen. Jag jobbar varje dag och jag vill inte att mina föräldrar ska behöva försörja mig mer. Jag känner hur mina inkomster blir väldigt små i jämförelse med mina utgifter och jag känner för att tröstäta hela världen.
Det gör mig ledsen att så många människor inte kan unna sig någonting på grund av för lite pengar, det gör mig ledsen att en del kan skita och torka sig med femhundralappar medans andra får fixa stoppet som blir i toaletten för femtio kronor i timmen. Jag blir besviken på vårt samhälle, hur så många liksom jag gjorde, visar kärlek och lycka genom materiella saker.
stop it!