You are the one!

Vi är inte bara människor, vi är inte bara individer. Vi är inte bara prickarna som vi ser från ovan och vi är inte heller bara medlemmar i ett system. Människorna av idag lever med en oerhört stor stress och med tunga krav på sina axlar. Jag vet inte riktigt var vi tappade vår medkänsla för varandra, men det var någonstans mellan att vi såg döda människor på hög på tv och när det blev en vardagssak att ungomarna av idag hade ärr på handlederna. Det är idag svagt att gråta offentligt, på företagen kallas det att man inte pallar trycket, hos psykologen kallas det depression och av samhället så kallas individen svag. Det har blivit till någon slags tävling mellan alla samhällsklasser. En tävling där karriärsföräldrarna tävlar mot varandra om vilket föräldrapar som hinner med flest fotbollsträningar, om vilken flicka som har vackrast häst och vilket barn som har de bästa förutsättningarna för att bli nästa generations uthålliga individ, där detta barn kommer att ta det steget längre och utveckla tabletter för att kunna missa sömnen utan att vara trött. Men!, vi människor kommer att komma till en gräns där vi inte kommer att hinna lägga huvudet på kudden innan sängen skall bäddas. Vi kommer att komma till gränsen där vi kommer att missa våra barns uppväxt för att vi är för upptagna med att mäta vem som har den snyggaste kulan på magen, bäst designade barnvagn ur säkerhetssynpunkt och vilket par som hinner att gifta sig innan man skiljer sig. För att så kommer det att bli, skilsmässorna har ökat radikalt till följd av detta livet som vi själva skapat oss.

Det är våra grannar vi tävlar med, det är dem som lånar ut socker till oss när vårt är slut. Det är grannarna och våra andra medmänniskor som hjälper oss i med och motgång, är det verkligen dem vi ska tävla mot?. Vore det inte en större bedrift att dumpa prestationsångesten och att börja må bra istället? Att briljera med svårstavade ord har vi redan tröttnat på, det är dags att visa vem vi är istället. Det är fantastiskt att det finns så många utbildningar och akademiker i Sverige idag, men man är inte en sämre människa för att man inte läst fem år på lunds universitet. För det är så väldigt många känner i dagens Sverige idag, de känner sig mindre värda som människor för att de inte har en prålig utbildning eller ett ordförråd att hänga i julgranen. Vi kränker varandra genom att bara glida med i strömmen.

Vi ska vara dem vi är, vi är olika. Vad vore samhället utan alla de arbeten som finns, som inte kräver någon utbildning? Vi skulle inte kunna handla kläder för att det vore inga expediter, vi skulle få köra till tippen personligen dagligen för att lämna soporna och vi skulle få städa hela trapphuset utanför våra lägenheter själva.

Nej, barnen av idag står inför många mycket hårda val. Föräldrarna av imorgon står inför ett dussintals oerhört många svåra val. Ska man låta barnen se japanska tecknade mördarserier, eller är Astrid Lindgrens fridfulla kärlek fortfarande det rätta?

Som jag nämnde innan, vi briljerar med svårstavade ord, i hopp att få ett erkännande. Ungefär som svenskarnas dåligt utmärkta ord "lagom" som inte går att definiera eller över huvudtaget sätta fingret på. Lagom ligger någonstans mellan för mycket och ett jävligt hårt fall för de flesta. Man säger att man vill vara lagom snygg, lagom smal, lagom allt.. Åter där knyts säcken upp och ens egna bräckliga självrespekt tittar fram, hej minns du mig?

Jag är nöjd för mindre nu, och det har fått mig att uppskatta det lilla. Gör du det också, allting blir så mycket vackrare då.

Och så var det dethär med att få smaka lite på kakan och att den sedan försvinner och poff! Jag tappar balansen, lite sådär diffust, lite sådär halvdant lämnat på soptippen med hjärtat hängandes utanför.

Ikväll blir det utgång, det var verkligen längesedan sist och det ska bli otroligt roligt faktiskt. Det enda som jag bekymrar mig lite över är wolfgang, som vanligt.. men det löser sig.


Jag hade en massa idéer om vad jag skulle skriva och berätta om, men sedan bara allting försvann och kändes som otroligt dålig och överflödig information. Det händer så mycket, riktigt mycket.. Operation, nytt jobb, Lund på onsdag och fest.. Sen är det en massa prov just nu också. Körkortet ovanpå det.
Ja, varje dag bjuder på något nytt.

Det känns överväldigande, att det händer så lite, när det har hänt så mycket. Att det äntligen har lugnat ner sig, att jag inte längre behöver.. eller kan, rusa ut och gömma mig bakom min underbara häst. Att få komma bort såhär under våren känns så underbart, att jag kan få det avbrott som jag behöver så mycket lite då och då. Just för att jag måste få tid till att inte tänka. För det är nu på våren då it's all coming back to me.

Det känns iallafall helt underbart, men jag skulle önska att mamma kom hem snart så att jag kan få betala min resa också:).

Gran canaria - 14/3 - 08.
Maldiverna 1/11-08.
Thailand 19/2 - 09.


Det är sant, det hon sa. Att man inte kan älska förrän man älskar sig själv, Och jag tror faktiskt att jag börjar acceptera det nu.

Besök av Elise och Emmie på kvällen. Det har blivit inbokat en tripp till ullared. Vad ni än gör på vägen upp, gör inte följande:

- Bli inte kissig på motorvägen. Då finns det risk för att föraren förflyttar ditt skydd(bilen) och där sitter du för allmän beskådning.

- Sov inte natten innan fem personer i en friggebod
- Försök inte placera en av dina vänner ensam i en kundvagn när klockan är halv sju i kön. Finns risk för att denne somnar med en cigg i handen.
- Be inte en av dina vänner köra upp bilen till halmstad då risker finns att denne får allvarliga men för livet av hastigheter runt 180 och gaspedalen försvinner ner i mattan samt att ett gäng snygga killar vill ha tävling med er.
- Var inte barnvakt åt dina kusiner när morbror är hemma och denna inte vet att du röker. 
 

Jag lovar er att detta har ingenting med vår sommar 2006 att göra och vår weekend i halmstad! Och det var framförallt inte jag som blev kissig på vägen. ( I love it, I love it and I love it over and over again)

Det ger mig en rewind från i somras och Bulgarien. Hur jag en kväll placerade mina tassar på baren och POFF! så ser jag att mina leggings hänger runt bartendern och hur detta gått till, det har jag ingen aning om. Och hur Elise blir skrämd av en viss del av en Kvällsposten-reporter, det vet jag inte. Hur vi låg vid hotell Svejest med ständig bakfylla. Det var verkligen ungdomsliv nummer ett. Hur jag går med ett skitstort leende halv-springande mot de andra brudarna, och de jävla bulgarienmänniskorna hade tvättat golvet och jag flyger bakåt och alla brister ut i ett hysterisk symfonigarv inklusive jag själv och en av dom som jobbade där fick dra upp mig.

För att inte glömma allt detta bajspratet som vi hade. Hur många gånger en av oss bajsade på en dag, det var dagarnas i-landsproblem. Men det var roligt. Och jag kan faktiskt sakna det, tro det eller ej.

Jag saknar även sommaren 2006 med kycklingssallader från CasaBlanca och SJUAN!

Jag håller med aftonbladets krönikör som är bosatt i Paris till fullo! Vem fan har sagt att rökare är tråkiga? Nejdu, vi är de roligaste, och som hon även sa så är vi så jävla roliga att rökfria människor till och med väljer att utsätta sig för passiv rök för att vara med oss. Det gläder mig, inte för att jag tänker fortsätta röka, nej det kommer jag inte. Det är dumdristigt, det vet väl varenda människa vid det här laget. Jag kan ju läsa och i thailand går det ju inte att undgå de underbara bilderna på paketerna. En blivande läkarstudent kan inte röka, eller? Det kanske bara är sådär rebelliskt som denna krönikör påstår, vem vet?

För att hoppa från ett ämne till ett annat så vill jag påpeka att vår psykvård fortfarande inte blivit bättre, trots att det är så många som kämpar för den. Jag kommer att fortsätta att banka vett i folk som svälter sig, jag kommer att fortsätta att rycka mitt hår för att visa dem att smekmånadsperioden går över efter ett tag och att man då är fast och det är ett öppet helvete att ta sig ur det. Vi kan väl för en gångs skull sluta att vara så jävla dumdristiga och lära oss av varandra?

För det tredje och det sista.
Jag önskar att jag gick min sista termin på högskolan nu. Eller, jag önskar iallafall att det var sommar, och jag önskar att jag var i något varmt land. Att jag jobbat klart för sommaren och att min vårdiet var klar. Jag önskar att min värld är så perfekt som jag alltid försöker att få den till. Jag vet innerst inne, att perfekt fortfarande bara är ett illusionsord som flyttar på sig desto mer man uppnår det, men.. det känns så frestande att bara få känna att allting är perfekt. för bara en dag. Liksom de 16 dagarna i Thailand. Då var verkligen ALLT perfekt. Ta mig tillbaka till värmen.

Jag är så sjukt jävla kluven. Jag vet precis vad jag vill, men även att vägen dit är milslång. Jag har så mycket att plugga men kommer inte till skott. Jag gråter över att jag inte får in min superfeta röv i mina finaste jeans. Jag måste banta!
Jag lipar över att jag inte klarar av att sluta röka.
Min hund är jävligt ouppfostrad och det är jobbigt som tusan ibland.
Jag ska till Thailand men måste jobba som fan för att få ihop de extrapengarna som jag måste ha med mig.
Jag har mens och är oerhört irriterad och känslig.