Pokerface.
Jag är trött. Verkligen trött. Inte bara sådär trött som man blir om man vaknat tidigt en dag, utan jag är trött ända in i själen. Jag är trött på att jag från det att jag vaknar till det att jag somnar 18 timmar senare stressar varje minut. Jag klarar mig inte en sekund utan min kalender och jag behöver verkligen semester. Nu gäller det för mig i skolan. Jag fick bara VG på rättskunskapen, vilket inte alls är bra då det betyder att jag verkligen måste få mvg på de två kommande proven. Jag fick VG+ på religionen, vilket gör att jag MÅSTE ha mvg på provet nästa vecka, vilket kommer att bli hårt att sätta. Jag verkligen måste få mvg på Affärsengelska - provet om två veckor, verkligen måste. Det är det som stressar mig. Det stressar mig också att jag har jobbet efter skolan, inte för att jag inte vill jobba för det vill jag verkligen, men just nu känner jag mig bara allmänt trött.
Min prestationsångest stiger, och jag känner att jag ramlar in i ett mönster som inte är bra. Ett mönster med en ryggsäck fylld med måsten och krav. Krav som gör att besvikelsen blir enorm varje gång det inte blir som jag vill. Jag har en franska som jag inte kan ett piss av, där det är prov om två veckor. Det gör mig väldigt stressad.
Ett ljus har kommit mitt i allt detta organiserade kaos iallafall. Och det känns väldigt skönt.
Jag har ångest över allt. Nu kommer Amela och vi ska plugga hela natten. Mög också.
Min prestationsångest stiger, och jag känner att jag ramlar in i ett mönster som inte är bra. Ett mönster med en ryggsäck fylld med måsten och krav. Krav som gör att besvikelsen blir enorm varje gång det inte blir som jag vill. Jag har en franska som jag inte kan ett piss av, där det är prov om två veckor. Det gör mig väldigt stressad.
Ett ljus har kommit mitt i allt detta organiserade kaos iallafall. Och det känns väldigt skönt.
Jag har ångest över allt. Nu kommer Amela och vi ska plugga hela natten. Mög också.