Hästliv.

Fy i helvete vad jag saknar att träna med hästarna. Fyfan vad jag saknar friheten att ha egen häst och jag kan inte i ord beskriva vad jag till och med saknar bajsdoften vid mockning. Spänningen i luften minutrarna före man ska lasta för att åka och träna, eller framförallt tävla.
Det är en livsstil som jag kommer att ta upp igen. Snart.

Everywhere-

Jag är så sjukt jävla kluven. Jag vet precis vad jag vill, men även att vägen dit är milslång. Jag har så mycket att plugga men kommer inte till skott. Jag gråter över att jag inte får in min superfeta röv i mina finaste jeans. Jag måste banta!
Jag lipar över att jag inte klarar av att sluta röka.
Min hund är jävligt ouppfostrad och det är jobbigt som tusan ibland.
Jag ska till Thailand men måste jobba som fan för att få ihop de extrapengarna som jag måste ha med mig.
Jag har mens och är oerhört irriterad och känslig.


Jag trodde aldrig.

Att jag skulle gråta över böcker. Att det kan vara så sjukt hårt, det är inte vettigt. Jag antar att jag tar mig vatten över huvudet när mina mål är långt över stjärnorna. Att ett och ett halvt poäng från MVG kan få hela min dag att bli grå, det är att gå till överdrift.

Jag är kär.

I Jeepar.

Förut hade vi en Honda CR-V, i ecuador hade jag en porche jeep och mitt framtida köp blir någon av de två eller möjligtvis en Volvo. Jeepar är verkligen min grej:).

CELINE DION*

jag pluggar tills min kropp värker, tills benen domnat bort och tills jag inte längre kan koncentrera mig på någonting annat än på hur jävla dålig jag är i skolan. Det är iallafall vad jag intalar mig.

Celine Dion kommer till Sverige. I 5 år har jag försökt få biljetter till Las Vegas för att få tag på två biljetter, och nu kommer hon hit den 7 juni och 6:e maj till London. Jag får helt enkelt jobba lite hårdare, köra lite snabbare.

Jag vet inte riktigt varför jag ständigt och hela tiden ska vara snäppet bättre, snäppet starkare. Det kanske ligger i min natur, jag vet inte. Jag vet en sak, och det är att jag kommer att gråta blod om jag inte får tag på två biljetter till Celine Dion. Min stjärna genom alla dessa år.

Min dröm.

När jag nu senast satt och skrev en Krönika till skolan angående drömmar gick det upp en dröm för mig. En dröm jag hela tiden, genom hela min uppväxt fått för mig att det är för svårt för mig, att det är för hårt och ingenting för mig. Nu kan ingenting stoppa mig. Jag har anmänt mig att tenta upp de kurser jag inte har MVG i nu i veckan. Jag vet att jag kan och jag har aldrig haft en sån här viljestyrka förut. Det känns verkligen rätt och jag vet att jag kommer att läsa på läkarlinjen år 2009.

Idag är en underbar dag. Tack för att du väckte liv i min dröm, tack för att du är så underbar. 
Det är inte längre något alternativ. Det är någonting jag verkligen vill göra och; Restauranger släng er i väggen för här kommer Dr. Emily Petersen.


Tack mamma för att jag alltid fått stå på mina egna ben,


ett år

den 23 e november är det ett år sedan. Ett helt jävla år sedan. Jag förstår inte vart tiden tar vägen.

Skolan knullar oss både bakifrån och framifrån samtidigt och de som inte står upp efter det, de hamnar på IV eller på studenttrappan med enbart ett samlat betygsdokument.