You are the one!

Oh, jag drömmer så underbara saker nuförtiden. Idag var det ett bröllop, jag skulle gifta mig. Hela släkten var samlad (aldrig hänt, för alla bråkar med alla). Min pappa, bröder och den biten var också med. Det var Edmond som gav bort mig. Ush, vad vackert det var. Det var i en kyrka full med folk, och fruktansvärt mycket blommor. Blommor överrallt. Vita, röda och alla dess färger. Dit kom jag med häst och vagn. Två vita andalusier-hingstar var i täten. Därifrån åkte vi till den stora festen, och jag hade tagit en massa danslektioner. Själva festen hölls i ridhuset, mitt egna som fortfarande inte var använt. Med takkrona, och allt var alldeles underbart. Jag var färdig Dietist och hjälpte massa folk med ätstörningar varje dag. Tänk, vad underbart. Vi började vårt underbara liv tillsammans.
Jag , och min underbara man.

Tillbaka till verkligheten.
Mormor bråk idag. resulterat i trasiga krukor, blodiga knogar..
Det var det vildaste hittils, och förhoppningsvis så förblir det så också. Jag hoppas verkligen att det inte blir fler på ett tag. Det är hårt, det tar som fan på en.

Jag tycker inte om det ordspråket idag.. För jag kan inte alls det stå på mina egna ben. För jag har gips från höften till foten.. Och jag har ont, fastän morfin och trots andra smärtstillande så finns det hela tiden kvar.

Jag har ätit 500 kcal idag.
I min kropp finns 300 kvar.
Och nu ska jag göra situps och gå ut och gå (JAPP!) med wolfgang så att jag står på 0 igen.

Mina tankar om mat, ångesten över att ha varit "oduglig" och gjort så som jag inte får.. De är inte roliga längre.
Ångest över skola, ångest öve rmitt förlorade liv, ångest över ett ben..
Ångest inför dagvård på Idun, ångest inför skola imorgon .. ÅNGEST !

väger mer än på länge. kan bero på gipset.. men jag måste försöka få ner siffrorna .. Det funkar inte . Jag klarar det inte , så enkelt är det. Jag tar till alla medel jag kan. Går på termoxical, och jag hr inte märkt någonting ännu..

blablablabla.
mitt liv är så jävla tragiskt.